Powerwalk genom stan.

Förlåt.

Sorry.

Jag har haft annat för mig.

Skola.

Den senaste veckan.

Mycket skola.

Inget spännande alls.

Att skriva om.

Liksom.

Men jag brukar vara ganska bra.

På att.

Ordbajsa.

Så vi kör.

Snabbsummering av veckan.

Förra helgen var det.

Mys samt crazyness.

Fredag:

Vi gick på bio.

Where the wild things are.

Antingen älskar man.

Eller hatar den.

Kan vara så att man.

Inte förstår någonting alls.

Jag älskade.

Men förstod inte helt.

Antar att de som har barnasinnet kvar.

Förstår completely.

Men jag kan verkligen rekommendera denna.

Skumma. Ovanliga. Odd-faktor. 

Filmen.

Se! Se!

Lördag:

Six Flags.

Tänk er...

Liseberg gånger 10. 

Eller iallafall gånger 5.

STORT.

MÅNGA KARUSELLER.

LÄSKIGT.

SKRÄCKINJAGANDE.

JAG ÅKTE.

UPP&NER.

PÅ SIDAN.

HÄNGANDES.

FASTSPÄND PÅ ALLA MÖJLIGA VIS.

FLYGANDES.

SVÄVANDES. (Ja alltså utanför min body, dog vid några tillfällen.)

Sjukaste jag någonsin gjort.

Modigaste också.

Pappa och Ludde. Ni skulle vara stolta.

(Sen kanske skämmas lite för jag typ. Skrek... Gallskrek.)

Hög på känslan. Hög på livet. Hög på kaffe. Och kaka.

Åkte vi hem i hyrbil med dunkande partymusik.

En onderbar dag.

Söndag:

Kortfattat.

En riktig dagen-efter-dag.

Återhämtning liksom.

Sen från måndag till just nu.

Här där jag sitter och skriver.

Är det lite suddigt. Luddigt. Flummigt.

Vad som hände. Vet jag bara på ett ungefär.

Veckan har gått så långsamt så snabbt.

När man är i skolan.

Sitter och räknar minuter. Sekunder. Klocktick.

Då känns det.

Långsamt.

Men sen nästa gång jag gör en.

Reality-check så är det torsdag.

Och helg.

Tiden har bara runnit iväg. 

Så snabbt.

Carro informerade mig idag.

Om att det är nästan exakt en månad.

Till jul.

Till vi kommer hem.

Till egen säng.

Till kyla.

Till ostbågar. Har lite ostbåge-cravings. 

En riktig gul en.

Can't wait.

Men en sak i taget.

Förutom massive plugging i helgen.

Så blir det spelning på lördag.

Dakotas band.

Rachels pojkvän.

Vår roomies pojkväns band.

Alltså.

Det är de som spelar.

På lördag.

...

Nu när detta inlägget ändå.

Blev så väldans långt.

Så kan jag ju tillägga.

Att jag är lite för inne i.

Min Jane Austen värld.

(Igen.)

Och att jag liksom bara råkade.

Dra med mig.

Linnea in i den.

Sorry.

Inte meningen.

Indeed not.

På tal om det.

Så ska jag återgå till mitt.

Alternativa universum.

Med en kopp te.

Antydan till huvudvärk.

Och lite, lite stenar på axlarna inför allt som ska göras.

Puh.