Tröttare nu än när jag gick och la mig igår.
Herrejisses.
Tvungen att skriva ner vad jag har varit med om under natten.
Så att ni förstår. Varför jag är så trött.
Okej börjar med att jag är i ett hus. Med garageuppfart. Huset är jävligt långt.
I detta hus finns ingen jag känner först. Bara massa randoms. Och tydligen har en tjej bilvit biten eller dödad av en vampyr, det liksom snackas i huset. Rykten. Tycker det är läskigt. Vill därifrån.
Går in i ett rum i huset där min kusin Erik sitter. Och han säger att jag kan släcka ljuset så hittar ingen oss. Konstigt tänker jag. Så jag föreslår att vi sticker därifrån, för där är liksom väldigt obehagligt.
Så vi minglar iväg. Och plötsligt är det jag, Erik och resten av hela släkten. I ett stort slott.
Med massa hus och byggnader runt om. Alá Vegeholm slott typ.
Anyways. Nu visar det sig att denna vampyren tydligen är ute efter oss. Så vi måste fly. Men innan vi kan fly måste vi elda ner alla byggnader. Så alla börjar tända fyr på husen. Utom slottet och ett stall.
Tydligen är det jag som ska lära mig hur man eldar ner stallet.
Så någon kille som jag inte vet vem det är går med mig till stallet där vi börjar tända fyr.
Det brinner när jag inser att där är en häst kvar i stallet.
Som jag då räddar. Men den rymmer.
Hästen börjar springa bort mot några hagar, där det står flera andra hästar.
I hagarna bland hästarna är också mamma och min moster Anette. De står och pratar. Viskar lite till varandra och fnissar.
Där står också ett stort vitt partytält där Ludde, Erik och min andra kusin Olle satt upp två fotbollsmål. Tänker att det är kanske inte så bra att ha det där i en hästhage.
Innan jag hinner tänka klart kommer Anna.
Och hon leder en stor ko. Som har ett täcke hängandes över ryggen.
(Plötsligt är slott och vampyrer long gone liksom.)
Frågar varför kon har ett täcke och då säger Anna att det var för att den frös.
Jag går in i den ena hagen för att jag vill klappa hästarna, men då smiter den rackarns kraken som jag räddade från elden igen. Och börjar galoppera längst med en lång rak grusväg.
Iallafall, jag skriker till Anna som står längre bort att hon ska fånga hästen.
Men hon kan inte släppa sin ko. Så jag får jaga den.
Och när jag springer där har jag plötsligt både morfar och hans hund Sally bredvid mig.
Men hej! Säger jag. Hej Evelina! Säger morfar.
Hästen galopperar vidare in i ett stort cirkustält och nu är det jag och Anna som är efter den. Men när vi väl kommer in där är hästen försvunnen och vi inser att vi har hamnat mitt i en Håkan Hellström konsert.
Anna som inte gillar Håkan Hellström säger "öeh" sen går hon.
Så då är jag helt plötsligt själv.
Längst bak i cirkustältet kan man gå upp för en trappa och in i ett rum. Dit går jag.
Och där är värsta festen. Med folk som jag aldrig sett innan.
Så jag söker efter bekanta ansikten och då hittar jag en tjej från Ängelholm som jag egentligen inte känner men jag vet vem hon är.
Fine. Får väl duga.
Tydligen vill vi därifrån så vi försöker att komma ut. Men det är liksom en hel labyrint av trånga gångar och trappor och det är smockat med folk.
Vi yrar inne i labyrinten ett bra tag men tillslut hittar vi utgången.
I utgången på väg in i labyrinten står helt oväntat tre av mina forna lärare. Lotta, Katarina och sen Britt-Marie. En lärare jag hade i 3an och 4an. Många långa år sen. Var tusan kom Britt-Marie ifrån? Aja, jag blir iallafall så rörd av att se Britt-Marie att jag kramar om henne och börjar gråta.
Och sen vaknar jag.
Helt fascinerad av vad min egna lilla hjärna kan pussla ihop under en natt.
Var får du allt ifrån?
