Karma is a bitch.

Ibland.

Så undrar jag.

När blev jag som jag är nu.

Eller är jag inte som jag är nu egentligen.

Utan jag förändras hela tiden.

Och är aldrig samma.

Jag är kanske flera olika.

På en och samma gång.

Jag kanske blir bättre på vissa saker.

Utan att veta om det.

Märker inte.

Sen kanske jag sänker mig.

Inom andra områden.

Blir dålig.

Sämre.

Förlorar livspoäng.

Fast tror jag har tjänat asmånga vuxenpoäng.

Sen jag kom hit.

Att ha roomies. Och ta hänsyn.

Att gå upp varje morgon. Och ha 100% i närvaro.

Att planera kvällsmat. Och skriva handlelapp.

Sjukt strongt. Av mig.

Karma.

Tror jag på.

Eller jag inbillar mig.

Att det är så det funkar.

Med att vara dum. Och snäll.

Jag ger inte de hemlösa några pengar.

Klockan 08.49 väcktes vi av slaktarmaskinen.

Min sovmorgon blev argmorgon.

Gav inte dem hemlösa gubben några pengar igår.

Idag mådde jag illa.

Liksom. Svim-illa.

Huvudvärks-det-är-för-varmt-illa.

Gav inte den hemlösa gubben några pengar idag heller.

Nu trakasserar Zoe dörren.

Attackerar.

Stångar.

Skrik-mjauar.

Jag har fortfarande huvudvärk.

Stör mig på psychokatten.

Gav ju inte den hemlösa gubben pengar.

Karma.

Kanske.

Zoe. Kattjävel. Precis.

Såhär.