Om att inte fatta någonting. Och gränslöshet.

Idag har jag varit här i en månad.

Så ni vet.

Ni kanske inte håller räkningen.

Så nu vet ni.

Att det är tre månader och några dagar. 

Tills jag kommer hem. Igen.

Tills dess. Kan ni titta på en film.

Som heter The life before her eyes.

Med Uma Thurman.

Och när ni sett den. Kan ni få förklara för mig.

Vad tusan som hände. I slutet.

Dog hon? Var det samma person? Vad hände med barnet?

Fanns det nåt barn? Var hon otrogen mot sin man själv fast när hon var 17 år?

Och what's up med armbanden?

Jag sitter här. Hjärnan går på högvarv.

Det värsta som finns. Är att inte förstå filmer.

Jag förstår alla filmer. Jag kan förklara alla filmer.

Till o med The Butterfly Effect liksom.

Men denna.

Åh. 

FRUSTRERAD.

Och så har jag ätit för mycket choklad.

Jag mår jätteilla.

Liksom. Undrar. Om det är normalt att inte känna någon chokladgräns.

Eller godisgräns. För den delen.

Sen må såhär jätteilla.

Och ångra sig. 

Superdupermycket.

(Undra vem som lärde mig tänja på gränserna sådär-lite-för-tidigt...)