Lika många som kina är dum.. ARH.

Åh. Fint. Jag mådde bra.

Nyss slutat skolan.

Hade haft en awesome lektion.

Eller ser inte det som en lektion ens.

Newspaper meeting.

Fick mitt första uppdrag.

Ganska komiskt faktiskt.

Linnea fick också sitt första uppdrag.

Ganska kul. Linnea är ju ganska sportig.

Jag är ganska inte sportig. Och ganska konstintresserad.

Det fanns två storys som behövde fotografer.

Den ena handlade ganska mycket om konst.

Den andra var ganska sportig. En volleybollmatch för att vara mer exakt.

Där man gärna skulle vara delaktig. 

Och lite liksom springa med. Få med alla reaktioner.

Innan de sagt vem som fick vilken.

Så visste redan jag och Linnea.

Att jag osportig personified. Ofc skulle få. Sport.

Och så blev det.

Ändå lite hög av tanken. Att jag ska bli publicerad.

I liksom. Skoltidningen.

Nervös.

Anyway. Kommer hem.

Carro frågar.

C: Vad har hänt med dina krasse?

E: Va?

C: Ja. Eller asså. De är inte här.

E: ...

C: ...

E: VA?

Slänger mig snabbt ut. Ut. 

Genom dörren.

För att se. Eller snarare. Inte se. Mina krasse.

My little piece of home.

Fröna som jag sått förhand. 

Borta. Väck. Försvunna. Destination unknown.

Blev så. Tom.

Berättar upprört för Linnea.

Med multiple könsord. Och andra olämpliga svordomar. 

Att trädgårds-äckel-mästaren.

Tjyvat mina krasse.

Så jag skrev. Med grymt mixed emotions. 

En lapp. 

Och satte upp över mina inte ännu uppväxta fröer.

Äckel.

Trädgårds-äckeläckel-mästare.

Som heter Manuel. Eller möjligtvis José.

(Stör mig lite på. Att jag var tvungen att sätta upp med hjärtan. 

Det blir liksom ändå OK. Då. 

Att han tjyvade mina krasse.)

Mitt linne på tork. Since man fortfarande svettas.

Like a get.

Carro i bakgrund. På en solstol. 

Som bara stod där.

Antagligen. I utbyte mot mina krasse.

Och ja btw.

Fått ett skåp.

I hallen.

Som used to tillhöra ett high school i Los Angeles.

Dave. Housemanager. Fråga inte.

För vi vet inte riktigt.

Vad som var tanken.

Bakom skåpet.

Nu. Fortfarande arg. 

Och besviken.

Precis som Johan Glans.

Det var sånna som Manuel (alt. José) som dödade bambis mamma!

Nu ska jag vara arg/besviken/ledsen/etc/etc.

Ett tag till.

Sen vet jag inte riktigt. Vad som händer.

Börjar planera kvällsmat istället.

För att tänka på annat.

Annat. Annat. Annat.