Några smulor till duvorna, min vän.

Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt

det gör dig matt och arg och nertryckt

i två alldeles för grova skor, din min ångar av rök

vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Kom så ruttnar vi ihop

på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

för har man nån gång grävt en grop

åt alla veta-bättre-typer

får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för det jag lider av, men jag har glömt det nu

det där att komma på för sent vad man borde sagt, och du

vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van

jag borde ha sagt igår, vad jag kom på häromdan

Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd

om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld

det kommer tillbaka, med veta-bättre-direktiv

till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv