Om kaffe. Och om hus.

Jag tänkte såhär. Att jag ska inte skriva förens jag liksom kommer till USA.

Jag ska inte skriva nu innan. För jag har ju liksom inte.

Upplevt något än. Som har med USA att göra.

Fast ändå. Tänkte jag nu.

Att jag har ju upplevt massor som har med USA att göra.

Egentligen.

För det enda som hela familjen har ältat. Nu i sisådär några månader.

Är ju USA.

Mest hela tiden. 

Var på ambassaden nu i veckan.

Det var så USA. 

Vakter. Som bestämde. Pekade. Visade. De hade koll.

Sån koll som de bara har när de bär sina uniformer.

Vakter. Liksom.

Jag har också lite koll nu. Kan peka. På huset jag ska bo i. 

Haley House.

Det här med förväntningar. Tänkte att jag skulle förvänta mig mest ingenting. 

Tänkte att jag skulle förvänta mig något äckligt. Eller inte tänka på att förvänta mig alls.

Oförvänta mig saker.

Men egentligen. Så har jag ju redan inrett rummet i mitt huvud. Organiserat i köksluckorna. Satt upp bilder på kylskåpet. Och köpt en kaffekokare.

Förväntningar är sådär. Jobbigt.

Men sen såg jag bilden. Och känner. Att nu kan jag fokusera mer på att komma på en lösning till mitt kaffe. 

Högst upp på packlistan står:

Zoegas Skånerost

Melittapåsar

Mikael Persbrandt tavla

Haley House. Väldigt USA.