Trampa snett. Och göra rätt.

I förrgår. Framkallade jag. För första gången.

Någonsin.

Bilder.

Egentligen. Att ha bilder i handen. Och kunna känna dem.

Är så mycket mer. Verkligt.

Än att ha ett krångligt mapp-system på datorn.

Där fotona liksom bara ligger. Instängda. Och blir o-tittade på.

Liksom.

Jag har säkert bläddrat igenom min hög med 38 bilder.

Jättemångagånger.

Iallafall.

Bilderna som jag framkallade.

Är typ som ett utkast av mitt liv det senaste året.

Resor. Mingel. Fester. Student. Bal. Festival.

Och jag ska ha dem på väggen.

I mitt rum som jag inte redan inrett i huvudet.

Tillsammans med några svartvita bilder. 

Som jag köpte i Stockholm.

Ska bli fint.

När jag sådär. Längtar hem. 

(Som tydligen ALLA gjorde. Liksom. ALLA. 

Till o med den killen som grät i duschen.

Så ingen annan skulle höra.)

Litet. Smakprov. Mittlivpåvardagsrumsbord.

Nu börjar allt bli sådär klart.

Liksom. Stipendiet som jag fick. 

Kom in på kontot idag.

Boendekontrakt. Påskrivet och skickat.

Studieförsäkran. Sjukförsäkring. Massa andra superviktiga försäkringar. Done.

Sen alla superduperviktiga papper. Som vi har fixat med.

Trampat lite snett. Med vissa grejer. 

Men ändå. Nu.

Rätt.

Det känns.

Rätt.

Allt är rätt.

Kom-ihåg-lista:

Såssoja

Tvättpåse

Inte vika mitt pass