Gillande. Och mest Mest.

Och jag har varit kär och du har varit kär

Och jag stod här och du stod där

Hisnande tanke jag vet att du tänkt den

Jag tänker den nu, men vad tycker du

Hur kan du veta säkert

Hur kan du veta klar

Innan du ens testat

Jag undrar.

Vad det är med mig. Och svenska grabbar.

Det finns inga ord som kan beskriva den där känslan.

När man lyssnar på musik. Som ni vet. Skär. Tränger sig.

Rakt in i hjärtat. Eller ja. Huvudet.

Hjärnan.

Etsar sig fast.

Och bara sprider. Gillande. Helt enkelt.

Det är skillnad på en bra låt. Och en bra låt.

Och de enda låtarna. Sångerna. Verserna.

Som har spridit det där gillandet i min body.

Verkliga gillandet.

Är till 99% swedish boys. 

Lasse. Mackan. Jonte. Simon. Håkan.

(Kings of Leon är mitt undantag. Då.)

Ja. Bara för det kommer jag på.

Massa andra låtar som har spridit massive gillande. 

Gjorda av icke-swedish boys då.

Men ja. Mestadels liksom.

Svenska grabbs.

Kan vi säga.

För att inte tala om.

Massive crush material.

Micke liksom.

Oj.

Yes. Tavlan girls. Still with me. Oh Micke Micke hej. 

Sen nu. Totally into Alex Skarsgård.

Hur missade jag detta? 

Eller missat har jag ju inte gjort.

Men nu. 

Han spelar vampyr. Like.

Han är super-mystisk. Like.

Han är elak. Like.

Ja. True Blodd. Serien. Oj. 

Har ju sett ett tag va.

Men nu.

Puh.

Like.

Säsong 2. Massive liking.

Från fina saker till något helt annat.

Hus. Lite bilder.

Here it comes.

Annars idag. 

Mest solat.

Mest bränt mig.

Mest känt att jag vill färga håret.

Nu.

Mest bruna ben.

Mest vår backyard.

Mest en söt hörna.

Mest vår grind och uppfart.

Mest stek.

Mest trädgårdsslang. Och grind.

Mest trappa och front door.

Mest vår veranda.

Mest ofrivillig-avbruten-blomma. Soffa. Och fjärren.

Mest en Linnea i köksfönster.

Mest Carros halsband.

Mest foto på mamma och Flisan.

Mest godis från mamma. Plus fotlänk.

Mest minnen på min vägg.

Mest mitt öga.

Mest vår spis som klickar som det gör på matlagningsprogram på TV.

Mest en massa bestick.

Mest min och Carros dörr.

Mest vad jag ångrar mig att jag började var enda mening med mest.

Ångest.